Dött men synbart levande

agnes4_förminskad

Dött men synbart levande

Text och foto: AGNES KÅGSTRÖM

Ett fack för mat och tre för djur. Carolina Lindahls hobbyintresse för taxidermi har fyllt frysen med fåglar, mullvadar och ekorrar.
– Jag gillar att ta hand om sånt som annars hade kastats bort, säger hon.

Huden ligger i en säckig hög på Carolinas skrivbord. Skalpellen skär med små små jack för att riva av  fettet. Försiktigt, så kniven inte går igenom. Rosavita fettslamsor lossnar och läggs i en påse vid sidan. Det måste bort, så inte huden senare härsknar. Om man böjer sig fram känns en svagt ljummen lukt från grävlingsskinnet.
    – Det luktar lite som frän hund, säger hon.
För ungefär ett halvår sen körde hon bil längs en landsväg utanför Sala. Det var en sen oktoberkväll, mörkret kompakt och vägen nästan tom på trafik. Plötsligt slår strålkastarljuset över något stort mitt på vägen. De närmar sig, stannar bilen och hoppar ur. Alldeles stilla i körfältet ligger en påkörd grävling. De går fram och petar försiktigt med foten på den fortfarande varma kroppen. Stendöd ligger den där, orörlig med bruten rygg.
    – Jag bara: yes! Den var helt nypåkörd, så vi tog med den.

Hela rummet är fyllt med uppstoppade djur som pryder små bord, lampor och väggar. På fönsterbrädet står en katt, en iller och en pingvin. En sköldpadda vilar på en grävlings rygg och i taklampan hänger två taltrastar. Carolina har jobbat länge för att kunna inreda sitt rum så som hon vill ha det.
    – Från att jag var tolv, tretton år tittade jag mycket på äldre filmer med galna vetenskapsmän eller kolonialister med kuriosakabinett. Jag önskade mig uppstoppade djur i julklapp av mamma och pappa i flera år men fick aldrig nåt.
När hon flyttade hemifrån började hon genomsöka loppisar och secondhandbutiker i jakt på djur att inreda med. Det visade sig vara svårare än hon trott och framförallt alldeles för dyrt. Samtidigt växte funderingarna kring vad i processen som gjorde att priset blev så högt. Hon började genomsöka youtube och såg en dokumentär med en ung tjej i New York som visade hur hon gjorde uppstoppningar hemma i sin lägenhet.
    – Jag har alltid sytt kläder och gjort grejer själv, så jag tänkte att jag kan nog göra det här.
Genom fler youtubevideos såg hon vilka metoder man kan använda sig av och vilka produkter som behövdes. Det första djuret blev en liten mus. När den också såg ut som en mus blev hon övertygad att hon skulle klara att ta sig an fler djur. Grävlingsskinnet framför henne har badat i t-röd för att undvika bakterier, och för att huden inte ska tappa pälsen. 

 

agnes5_förminskad

"Fåglar är mitt svagaste djur. Inför arbetet med dom måste jag samla mig länge"

 

faktaruta carolina ännu mindre


    – Här måste jag nog klippa lite mer, de är så himla köttiga.
Den tjocka klumpen i skinnet rullas runt och det dyker upp ett kort ben med med tass och klor. Skalpellen gör ett jack i ena plasthandsken, den glider snabbt av och slängs i fettpåsen.
Arbetet med att skrapa bort fett tar flera timmar och Carolina har fått göra det i etapper när hon haft tid över. Sen hon gjorde sitt första djur för fyra år sen har frysen fyllts till bredden. Plastpåsar med fåglar, smådjur och ormar ligger tätt nedpackade i väntan på att bli nästa arbetsprojekt. De har vuxit till en mängd som inte längre går att överskåda.
    – Jag gillar att stoppa upp grävlingar även om det är mycket meck. De har stabil hud, mycket päls och så himla fint mönster. De är väldigt robusta som djur.
Hon plockar fram en frigolitliknande skulptur med lite mjölig yta som senare ska täckas av grävlingsskinnet. Vägen från djurets död till konserverad och monterad är en process i flera steg. När skinnet tagits av ska det rensas, tvättas och torkas ut med salt. Konservering är en konst, men för att djuren ska se verkliga ut krävs också att man kan bygga form och skulptera modeller.
    – Jag gillar att göra något bestående som annars hade gått till spillo, återskapa deras skönhet, det som var fint när de levde, säger hon.

Nästan alla hennes djur är ”roadkills”, djur som efter en oväntad död hittats längs med vägarna. På ett instagramkonto visar hon bilder från arbetets gång. Det är bilder på allt ifrån hur hon flår av skinnet till hur de specialbeställda ögonen monteras och djuren spänns upp med nålar. Även om hon är noga med att skriva att djuren inte dödas för att bli uppstoppade händer det att folk skriver upprörda kommentarer om djurplågeri. Det kan även vara åsikter från folk som tycker det äckligt eller fel att hantera djur även om de dött en naturlig död.
    – Jag tycker inte det är något att förskräckas över. Ofta handlar det nog om chock och ovana. Vi är ju väldigt skyddade från att se djur på det här sättet, hela, döda djur.
Grävlingshuden vänds fram och tillbaka i jakt på ställen med mycket fett. Det är ett meditativt arbete, och ett hantverk som kräver stort tålamod. Den köttiga insidan kommer kräva ytterligare några timmars jobb innan den kan tvättas och desinficeras med diskmedel och t-röd.
    – Tänk vad bra att den här inte behövde ruttna på motorvägen och kan få bli något fint som kan få hålla för alltid istället.

faktaruta taxidermi 2.1

 

agnes1_beskuren4

Comments are closed