Skogsmulles återkomst

stövlar

Skogsmulles återkomst

Text & foto: SOFIA KRISTOFFERSSON

Allt fler barn deltar i Friluftsfrämjandets barnverksamhet och scouternas medlemsantal ökar. Det ser ut som att barnen börjar ta sig ut i skogen igen. Hur har det blivit så? Och ser utvecklingen likadan ut för alla barn?

– Är det någon som har sett ett stenrös någon gång?
Caroline Bramklev låter blicken vandra runt bland de barn som samlats i ringen på den lilla parkeringsplatsen vid Skändlaberget, på Hisingen i Göteborg. Endast ett barn räcker upp handen.
– Det ska vi göra idag, berättar hon och förklarar sedan hur resten av dagens upplägg ser ut.
Caroline är, precis som gruppens andra två ledare, klädd i en blå jacka med Friluftsfrämjandets logga på bröstet. Hon tar täten och styr stegen mot stenröset. Några av föräldrarna gör barngruppen sällskap in i skogen. Nu väntar en vandring i uppförsbacke längs leriga stigar för att nå platsen där större delen av de kommande tre timmarna ska tillbringas.
Caroline Bramklev ser Mullegruppens träffar som ett sätt för barnen att uppleva naturen och skapa minnen och erfarenheter i densamma.
– Tanken är att barnen ska bli nyfikna och reflektera. Att de ska göra saker tillsammans och bli mer vana i naturen.

Friluftsfrämjandets första barnverksamhet startade 1957. Under de första decennierna sågs det som viktigt för barnen att delta i verksamheten då det inte fanns så mycket annat att göra. Det var också på 70- och 80-talet som verksamheten var som störst. Nu är den åter är på uppgång. På tio år har antalet barn som deltar i någon av Friluftsfrämjandets barnverksamheter mer än fördubblats. Även scouterna ökar i popularitet. Efter många år av ett sjunkande medlemsantal fick de över 2000 nya medlemmar förra året. Utvecklingen kan ses som en del av den friluftstrend som råder i samhället.
– Många vill aktivera sig ute i naturen. Kurser som lär deltagarna att göra upp eld och bygga vindskydd har blivit otroligt populära. Det har skapats en marknad för naturkurser där utbudet bara växer, säger trendforskaren Petra Dokken.

 

 

 

 

Caroline Bramklev har varit ledare för  Skogsmulle sedan gruppen startade för ett och ett halvt år sedan.

Caroline Bramklev har varit ledare för gruppen sedan den startade för ett och ett halvt år sedan.

 

 

linjediagram

            Den stora minskningen mellan 2008 och 2009 har sin förklaring
            att man då började kräva individuell bekräftelse från varje medlem.
                                                 Källa: Scouterna

 

 

 

 

 

linjediagram3

Sammanlagda siffror över  antalet barn som deltar i den ideella
verksamheten, I Ur och Skur-förskolor samt Skogsmulle i förskolan.
Källa: Friluftsfrämjandet

I ett konferensrum på fjärde våningen på Viktoriagatan 13 i Göteborg sitter Mattias Sandberg. Han är doktor i kulturgeografi vid Göteborgs universitet och har i en avhandling studerat barns naturkontakt i två segregerade bostadsområden i Sverige. Han tror inte att det ökade deltagandet i friluftsaktiviteter bland barn i första hand beror på ett ökat intresse för naturen.
– Fritiden generellt blir mer organiserad och styrd av vuxna. Om allt annat blir tidsstyrt och schemalagt så måste även naturkontakten bli det om den ska bli av. Man kan tänka sig att barnen inte bara gör detta utan att det är en del av tre eller fyra olika aktiviteter.
Anledningen till att barnen, trots det ökade utbudet av aktiviteter, deltar i just friluftsaktiviteter tror Mattias Sandberg kan handla om att vissa föräldrar oroar sig över sina barns levnadsmönster.
– Man kan se det som en slags motreaktion mot stillasittandet, att folk sitter mycket framför skärmar och inte kommer ut.
Trendforskaren Petra Dokken drar även hon kopplingar mellan tekniken och naturen men på ett lite annorlunda sätt. Hon nämner begreppet ”high tech, high touch” som innebär att det, i samband med att tekniken får allt större plats i våra liv, också växer en längtan efter något annat.
– Skärmlivet blir ganska platt. Det känns inte i fingrarna. Det doftar inte. Därför är skärmlivet och naturkontakten en perfekt kombination för många. Det ena skapar förutsättningar för det andra.

– Titta här, säger Oliver Johannessen och visar upp en av de många vitsippor som såhär, i mitten av april, står i full blom. Han har dragit upp den med hela roten.
En av gruppens ledare sätter sig på huk framför en samling vitsippor och förklarar för Oliver och de andra barnen att roten finns där för att blomman ska kunna ta upp vatten och näring från jorden. Om man drar upp roten kan blomman inte fortsätta att växa. Detta blir bara ett av flera stopp under vandringen upp mot stenröset. Överallt finns nya saker att upptäcka i naturen.
Mullegruppen som denna söndagseftermiddag samlats för att leka lekar och bekanta sig med skogen vid Skändlaberget, tillhör Hisingens lokalavdelning. Den består av 12 barn i åldrarna 4-6 år som snart ska ta steget från Skogsmulle till att bli strövare. Eftersom barnen i gruppen är så små tror de att Skogsmulle finns på riktigt.
– Det är en naturnära människa som kommer och hälsar på varje termin. Skogsmulle representerar försiktighet och lär barnen att de ska vara rädda om det som finns i skogen, berättar Caroline Bramklev.

 

 

 

 

 

Gruppen följer Caroline Bramklevs fotspår upp till samlingsplatsen.

Det tar ett tag att ta sig upp till stenröset i samlad trupp.

 

 

 

Oliver Johannessen ger sin syn på Mulleverksamheten.

citat 1 nytt

När 45 minuter har passerat, stenröset har beskådats, och vandringen nått sin slutdestination börjar frågorna om när det är matdags. Barnen som tillsammans täcker in hela färgspektrumet med sina regnställ får vänta ytterligare en stund innan de får packa upp sina ryggsäckar.
I Linnea Perssons röda ryggsäck med Bamse-motiv ligger det mackor och varm choklad. Linnea, som började i höstas, är gruppens senaste tillskott. Bredvid henne sitter mamma Suzanne Persson, som i sin klarblåa jacka skulle kunna misstas som en av ledarna. Hon har själv deltagit i Friluftsfrämjandets aktiviteter som barn.
– Jag tyckte det var roligt då och vi gillar att vara ute i skogen. Detta är en väldigt trevlig grej att göra tillsammans och jag tyckte att Linnea behövde lära sig lite skogsvett.
Familjen hade tur och Linnea fick plats i gruppen direkt, men så ser det långt ifrån ut för alla.
– Jag känner väldigt många som skulle vilja gå men som inte har fått plats, säger Suzanne.
Anledningen till att situationen ser ut som den gör är enkel. Det saknas ledare. Detta är något som enligt Lisa Larsson, verksamhetsledare för friluftsäventyr inom Friluftsfrämjandet, begränsar organisationens spridning.
– Det är tyvärr ganska vanligt att lokalavdelningar inte marknadsför sig alls på grund av att de inte har plats till fler barn. De vill inte rekrytera fler än vad de kan ta hand om.

Så vilka barn är det då, som trots bristen på marknadsföring, hittar till Friluftsfrämjandet och deltar i den typ av organiserade friluftsaktiviteter som de anordnar? Mattias Sandberg har inget tydligt svar på frågan och kan bara spekulera i vilka faktorer som kan tänkas vara avgörande.
– Det organiserade friluftslivet har historiskt sett varit ganska svenskt och homogent. Det var den samhällsbärande klassen som hade fritid och pengar till att resa iväg som började bedriva det. Idag är det kanske mer ihopkopplat med miljöengagemang.
En sak som han studerat i sin avhandling är hur barns naturkontakt påverkas av socioekonomiska förhållanden. Han pratar om den positiva värderingen av barns naturkontakt som en svensk medelklassnorm.
– Där hör man att barnen vet att naturen är någonting bra och att det är bra att vistas där. De har det med sig och vet att de inte ska sitta inne för länge framför tv:n.

 

 

 

 

Oliver Johannessen är en av deltagarna i Mullegruppen.

Oliver Johannessen är en av deltagarna i Mullegruppen.

 

 

 

Innan gruppen skiljs åt sjunger de en avskedssång tillsammans.

citat 2

På 1980-talet, när alla barn skrevs in på förskolor, uppstod ett behov av att föra in Friluftsfrämjandets naturinriktade pedagogik även där. År 1985 startade den första I Ur och Skur-förskolan där man var ute mycket mer än vad man var på den vanliga förskolan. Idag finns det 200 I Ur och Skur-förskolor i Sverige. Sedan tre år tillbaka är det också möjligt för andra förskolor att teckna avtal med Friluftsfrämjandet som då utbildar förskolepersonalen. Ungefär 100 förskolor har hittills tecknat ett sådant avtal.
Det uppskattas att omkring två miljoner svenskar deltagit i Friluftsfrämjandets barnverksamhet genom åren. Verksamheten har också spridit sig utomlands och finns idag i bland annat Finland och Japan där tiotusentals barn deltar varje år. Tyskland har verksamhet i liten skala och England, Lettland, Ryssland och Litauen är andra länder som är intresserade av konceptet och ligger i startgroparna för att själv sätta igång.

När Oliver Johannessen får frågan om varför han är med i Mullegruppen blir svaret ”För att pappa har bestämt det”, men han medger att han trivs ganska bra där han befinner sig just nu.
– Det brukar vara så att när vi ska iväg så vill de stanna hemma. Men sen när de väl kommer hit så springer de iväg direkt och man får knappt dem med sig hem igen, berättar pappa Per Johannessen som återvänt till Skändlaberget för att hämta Oliver och hans tvillingbror Hugo som också deltar i gruppen.
Pappa Per, som även han deltagit i Friluftsfrämjandets verksamhet som barn, ser detta som en bra fritidsaktivitet för sina söner.
– När man lever ett storstadsliv som vi gör och mest bara ser betonghus är det skönt att komma ut i naturen lite ibland.
Enligt Mattias Sandberg är friluftslivet något av ett storstadsfenomen.
– Det är delvis en motreaktion mot staden samtidigt som det förutsätter att man är separerad från naturen i vardagslivet.
Han menar att föräldrarnas egna naturupplevelser är av stor betydelse för vad de väljer att föra över på sina barn och ser också naturkontakten som en del av en bildning.
– Det är ungefär som att man ger kultur till barn, så ger man natur. De får prova på musik och teater och så får de vara ute i naturen. Det är ett sätt att ge dem en bra start i livet, en sund uppfostran.

 

 

 

Alla barn som genomgår Skogsmulle får ett märke att sätta på ryggsäcken.

Alla barn som genomgår Skogsmulle får ett märke att sätta på ryggsäcken.

linje

Behöver barn vistas i naturen?

Det finns en oro för att dagens barn vistas utomhus i lägre grad än tidigare. Studier visar att färre barn går till skolan och att barn överlag skjutsas runt mer av sina föräldrar. Är det egentligen viktigt för barn att vistas i naturen? Element frågade tre personer som representerar tre olika forskningsområden.

Foto: Viktor Wrange/SLU Bildbank

Foto: Viktor Wrange/SLU Bildbank

Foto: Sofia Kristoffersson

Foto: Sofia Kristoffersson

Foto: Leif Johnsson/MAH

Foto: Leif Johnsson/MAH

Fredrika Mårtensson, docent i miljöpsykologi

– Bara man går ut så är det en friskfaktor och en viktigt del av folkhälsan. I Sverige har vi en stor rörelsefrihet som möjliggör fysisk aktivitet i vardagen.
– Det finns forskning som visar att miljön för utomhusvistelsen är av stor betydelse. En dålig miljö sätter inte samma spår och ger inte lika positiva upplevelser av naturen.
– Friluftsdagar i skolan är en viktig del av barns naturkontakt, men många yngre lärare upplever att de har otillräcklig kunskap om naturen. De vet inte vad olika blommor och fåglar heter och det skapar en osäkerhet.

Mattias Sandberg, doktor i kulturgeografi

– Först måste man ställa sig frågan om vad som är natur. Jag tycker att man behöver sänka den tröskeln. Natur behöver inte vara naturkunskap. Ett träd är inte bara en art, det kan vara vackert också.
– Jag tror kontrasten mellan utomhus- och inomhusmiljö är viktigt. Idag när vi spenderar så mycket tid inomhus kan de tillfällen då vi faktiskt kommer ut vara väldigt betydelsefulla och prägla oss väldigt mycket.
– Sinnena påverkas på ett helt annat sätt. Vi får uppleva kontraster i form av ljus, ljud och väder som ändras. Att se annat liv och saker som växer måste ha något positivt med sig.

Ebba Lisberg Jensen, doktor i humanekologi

– Det beror helt på vem man frågar. Religiösa människor tycker det är viktigt att barnen följer med till kyrkan och de som känner starkt för naturen tycker det är viktigt att vistas i den.
– Om vi tänker oss en framtid där ingen vistas i naturen står inte samhället och faller på det. Människor är väldigt formbara och det är svårt att säga var vi egentligen hör hemma.
– I Sverige har hållbarhetsfrågor och naturskyddsfrågor länge varit viktigt för medborgarna och naturen har ett stort värde hos dem.

Comments are closed