Trädförsvararna

agnes4_förminskad

Anita Hansson och Carl Mikael Hector vill gärna att Kungsparken ska se ut som den gör idag.

Omtvistad grönska

kampen om träden river upp känslor

Text & foto: AGNES KÅGSTRÖM

Klättra högt upp i toppen, bilda kedjor runt stammen och höja rösterna till slagord. Hotade stadsträd har många gånger skapat laddade rubriker. Känslorna väcks för de äldsta och största, men vad är det försvararna ser i träden?

Bredvid Hagakyrkans hållplats i centrala Göteborg står folk med plakat och banderoller. De riktar sina blickar mot den kala hästkastanjen som spärrats av med tillfälliga byggstaket. Det är måndag förmiddag, vindstarkt och kyligt. Demonstranterna måste höja sina röster för att prata i det ständiga dånet från maskiner och trafik.
På andra sidan gatan pågår pressträff i en uppställd byggbarack. På träbord ligger pappershögar och ett flygfoto över Kungsparken med blåa och röda kvadrater utmärkta. En kvadrat för varje träd.
Trädteknikern Örjan Stål står vid ena långsidan, vänd mot den lilla skara journalister som samlats kring bordet. Med glasögonen uppskjutna i pannan och händerna i fickorna lutar han sig mot väggen samtidigt som han pratar snabbt och högt.
    – Det här är lika vanligt som att bygga broar, vi jobbar efter ”best practice”, säger han.
Byggprojektet har stött på kritik, och hur träden hanteras har ifrågasatts.
    – Visst kan man ha kritik och säga att man är tveksam till vissa projekt, men att man svartmålar ”best practice” och använder rena lögner, det tycker jag är dåligt, säger han.

Kungsparkens träd i höjd med Haga ska flyttas. De måste göra plats för en ny pendeltågstation - en del av infrastrukturprojektet Västlänken. Parken som idag är ett smalt stråk mellan två hårt trafikerade vägar är en av stadens äldsta. Den anlades i mitten av 1800-talet och blev ett promenadstråk för den flanerande borgarklassen. Parkidealet var engelsk stil med slingrande gångar, öppna och slutna rum. Idag utgör Kungsparken ett riksintresse som kulturmiljö, vilket gör att förändringar i parken måste göras försiktigt. Totalt påverkas 180 träd av den nya hållplatsen. Vissa av dem flyttas till en depå för att sedan flyttas tillbaka, andra ska bevaras på platsen med skyddskonstruktioner. Några ersätts helt och en del större träd flyttas till närområdet. Fem träd får under veckan sina rötter kapade för att utveckla ett starkt rotsystem innan de kan placeras någonstans i närheten.

De som ställt sig på gång- och cykelbanan invid avspärrningarna är ett tjugotal personer i sextioårsåldern. De tillhör Nätverket Trädplan som samlat till demonstration för att visa sitt missnöje med att träden ska flyttas. Anita Hansson håller upp ett av de gröngula plakaten. Tillsammans med sin särbo Carl-Mikael Hector studerar hon arbetet med hästkastanjen.
    – Det är förfärligt. Träden är våra stora luftrenare, säger hon.
För längesen var hon engagerad i Greenpeace. Sen hon hörde talas om Trädplans aktioner i Göteborg försöker hon vara med så ofta hon kan. Hon kisar i vinden. För bara ett år sen fanns en stor alm på Kommendörsgatan i Majorna, intill huset där hon bor. Bredvid en poppel och en kastanj växte det gamla trädet, som Familjebostäder ville ta ner för att bygga bostäder. När Anita Hansson fick höra talas om att den skulle huggas ner blev hon upprörd.
    – Jag tänkte, vad är det här för värld egentligen? Vad håller de på och ställer till med?
Det var i början av maj, då almens knoppar precis slagit ut och fåglarna har sin häckningstid. Tillsammans med boende i området överklagade hon i flera instanser för att rädda almen. Men beslutet att såga ner trädet med flera armslängders omkrets kunde inte stoppas. Med plakat i händerna och lagtexter om artskyddsbestämmelser uppsatta på ett stängsel såg hon på när polisen spärrade av området runt almen och gren för gren föll till marken.
    – I min värld är ett sånt gammalt träd ett mirakel, tänk att orka bli så gammal. Ingen utav oss människor blir 150 år, så något som är så mycket äldre än någon kan bli måste aktas och vördas. Det är brist på respekt att såga ner det. Istället köper folk sig luftrenare när det liksom finns något som stod där och var så vackert, säger hon.

 

 

 

agnes1_förminskad

Trädrötterna friläggs med vakuumsug för att de inte ska ta skada av flytten.

 

Varmluftvagnen_red_förminskad

Demonstranter, nyfikna och informatörer är på plats första dagen som träden förbereds för flytt.

 

 
Faktaruta trädens ålder

agnes7_förminskad2

agnes2_förminskad

agnes9_beskuren_förminskad

Träden i Kungsparken är inte de första som väcker starka känslor. Hösten 2012 meddelade Park- och naturförvaltningen i Göteborg att några av träden längs Linnégatan och Vasagatans alléer skulle tas ner. Manifestationer hölls och förvaltningen backade tillfälligt från sitt beslut. Istället inleddes medborgardialoger, och det dröjde ett och ett halvt år innan tretton rötskadade träd togs ner i allén.
En trädkonflikt som blivit ikonisk i svensk trädhistoria var almstriden i Kungsträdgården i Stockholm 1971. Almarna, som skulle lämna plats för en ny tunnelbanestation försvarades av aktivister som klättrade upp i träden. Konflikten blev våldsam när trädfällare under beskydd av polisen startade sina motorsågar. Demonstranterna försökte forcera avspärrningarna och flera skadades av batonger, hästar och hundar. Polisen avbröt fällningarna på grund av våldsamheterna. Politikerna, som först stålsatte sig att ändra beslutet, backade senare och almarna står idag kvar i Kungsträdgården.
    – Har träden väl nått upp till en viss storlek berör de så mycket, så då får man vara otroligt försiktig när man går in och förändrar miljöer. När det händer något ser man ju hur upprörda folk blir och hur mycket de lagt ner av känslor i de där träden som ska bort, säger Allan Gunnarsson som forskar vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Hela sitt yrkesliv har han intresserat sig för träd och de tankar och känslor som de väcker. Han är övertygad om att träden har en särskild betydelse.
    – Det är nåt med trädens storlek och tyngd, tryggheten som skapas, tider som byggs ihop, det som har varit och det som ska komma, säger han.
Hans arbetsplats i Alnarpsparken i Skåne omges av ekar. Deras ålder är svår att bestämma, men de äldsta träden är troligen upp emot 300 år. I stammarna syns spår från avsågade grenar. De kommer från en tid av nöd, när människor omgivna av nattens mörker klättrade upp i träden och sågade av en bit ved. Ett minne av fattigdom och desperation.
    – Inte minst i en lite rotlös tid som vår, så står träden för nån sorts varaktighet, trygghet. De har sett dels andra tider, de kommer kanske stå där efter oss och binder ihop på ett sätt som vi behöver i vår tid när allting är så flyktigt och ”instant". De långa förloppen har vi inte riktigt tid med, men träden representerar det och bromsar ner oss på nåt sätt, säger han.

 

 

 

 

agnes12_förminskad

Gisela Andrén är tveksam till att det går att flytta så stora träd som de i Kungsparken.

 

agnes10_beskuren3

Planen är att kulturmiljön i Kungsparken ska återställas när bygget är klart, säger delprojektledaren Karin Malmqvist

 

Invid Hagakyrkans hållplats fortsätter demonstranterna att visa sitt missnöje. En kvinna i grå kappa har ställt sig på refugen mellan övergångsställena, viftar med det gulgröna Rädda träden-plakatet medan hon med andra handen försöker fånga bilförarnas uppmärksamhet. Hon ropar till demonstranterna som står kvar på andra sidan. ”Alla visar tummen upp!”
Hon håller upp plakatet när journalister tillsammans med delprojektledaren Karin Malmqvist går förbi till en annan del av Kungsparken. Där står en bok som är ett av de större träden som ska flyttas. Hur gammal boken är vet hon inte, men hon gissar på betydligt äldre än 50 år. Protesterna den här dagen är ingenting som förvånar henne. Träd väcker känslor, konstaterar hon.
    – Träden lever oftast längre än vad vi gör, de kan bli 150, 200 år och har kanske varit med sen 1800-talet. Jag tror det är mycket det, att de överlever människor flera generationer.
Hon bär en gul väst med Trafikverkets logga, och är bara en av ett dussin representanter från kommunen och Trafikverket som bemannar byggarbetsplatsen den här måndagen. De ska stå här hela veckan, när arbetet fortsätter norrut i parken med en bok, två lindar och ytterligare en hästkastanj. Minst tre personer jobbar i tvåtimmarsskift för att informera om vad som händer med träden. Ett halvår tidigare gjordes ett liknande arbete och även då fanns demonstranter på plats. Bemanningen är ett svar på de upprörda känslor och åsikter som finns kring byggprojektet.

Människans relation till olika delar av naturen är inte likvärdig menar forskaren Allan Gunnarsson. Det är något visst med träden. Upprätta når de långt över människors huvuden.
    – Om det hade varit en svamp, ett gräs eller en jordloppa som hade varit hotad så hade ju inte folk ställt upp på samma sätt. Det hade bara noterats i en liten spalt i tidningen, säger han.
Trädet har alltid varit livsviktigt för människor. Träet som virke och växtligheten som mat. Dess förmåga att ta upp vatten, producera syre och vara ett hem för djuren. I berättelser och religion får trädet ofta symbolisera livskraft, tillvarons kärna. Känt från fornnordisk mytologi är världsträdet Yggdrasil som breder ut sina grenar över världen. Rötterna delas i tre och går till gudarnas hemvist i Asgård, jättarnas värld i Jotunheim och till underjorden i Nifelheim.  
Men med en fortlöpande urbanisering förändras människans närhet till naturen. Trädet som livsviktigt är nog inget många människor tänker på, menar Allan Gunnarsson. Kanske har den enskilda människan ett mer abstrakt förhållningssätt till träd idag än tidigare.
    – Jag tror att den urbana människan ser mer statiskt på träden. Träd växer där och ska alltid växa där för så är det bestämt. Jag möter människor som ser att varje individ som fått utrymme att bli en liten planta absolut ska få växa vidare. För mig är det en orimlig tanke. Landskapet är ju under snabb och ständig förändring, stadslandskapet också.
Trots att det pratas mycket om träds betydelse och värde kommer det gröna ofta i sista hand när man genomför byggprojekt, menar Allan Gunnarsson. Förtätningen av städerna gör det svårt för stora träd att få plats med sina rotsystem. Det ger lösningar som att träd ofta står i små containrar eller lådor ovanför marken, och har mindre möjligheter att ta upp näring. Trots tidigare trädkonflikter och tal om att det gröna ska prioriteras, underskattas ofta människors känslomässiga bindning till de stora träden, menar Allan Gunnarsson. Men relationen till träd handlar inte alltid om trädet i sig.
    – De kompenserar för andra brister. Man lägger mer saker i dom än vad som på nåt vis är rimligt. Man kanaliserar sin vrede över hur världen styrs, hur klimatet är, hur naturen hanteras eller nånting annat. Jag tror de får stå som symboler för ganska mycket av det vi inte tycker är rätt i tillvaron, hur samhället byggs och hur vi förvaltar allt detta vi har omkring oss.

Anita Hansson brukar promenera i Kungsparken, och hennes särbo bor alldeles intill på Haga Kyrkogata. Nu för tiden åker hon ut till sitt lantställe så ofta hon får chansen. Som pensionär är hon mycket i naturen, och har mer tid att betrakta och känna in sin omgivning än tidigare.
    – Jag har jobbat inom psykiatrin, och vet att naturen betyder jättemycket positivt för människors psykiska hälsa. Utan naturen finns inte vi människor.
Även om träden ska flyttas och planen är att de ska överleva, tycker hon det är synd att ändra på miljön i Kungsparken. Träden står för livskraft och är något alldeles särskilt levande, säger hon och fortsätter.
    – Att det är så sinnrikt konstruerat är ju alldeles mirakulöst och får bara inte förstöras av oss människor. Det gör så ont i mig att se träden stympas och såras. Det är min kamp i stan och min vila i skogens famn på landet.

billboard träd 2

 

faktaruta trädflytt 2.1

Comments are closed