RADIO ► Att trotsa tyngdlagen

Ettabild ny

Att trotsa tyngdlagen

Text & foto: KAJSA OLSSON

Varför vill vi människor ständigt trotsa naturlagarna? Och varför vill vi tänja på gränserna till det omöjliga? Cirkusartisterna Sanja Kosonen och Elice Abonce Muhonen utmanar tyngdlagen genom att hänga i sina hår. Cirkusdirektören Tilde Björfors ser något allmänmänskligt i strävan att ständigt vilja mer. Vi möter Sanja och Elice vid deras första framträdande i Sverige:

 

Utanför Hangaren i Alby söder om Stockholm strömmar publiken till. Snart börjar Sanja Kosonens och Elice Abonce Muhonens föreställning ”Capilotractées”, som betyder hårhängning på franska. Sanja Kosonen står bakom scenen, snart är det dags. Det långa röda håret är flätat runt en järnring. Hon är kort men utstrålar råstyrka. Det var när Sanja Kosonen var sju år som hon såg en kvinna hänga i sitt hår på en traditionell cirkus i Finland. Det var hennes första cirkusminne och sen dess har hon inte kunnat släppa bilden. Den etsade sig fast.

– Jag trodde att det var trolleri, det var magiskt, säger hon.

Jag har bänkat mig inne i den mörka föreställningslokalen. Det är en laddad stämning, både förväntansfull och nervös. Plötsligt lyser en strålkastare upp scenen. Sanja Kosonen lägger tyngder på en gigantisk våg som hänger i ett rep som går upp i taket.
5 kg, 10, kg, 20 kg, 50 kg. I andra änden av vågen sitter Elice Abonce Muhonen fast med sitt hår i en järnring.
60 kg. Ett sus går genom publiken när hon tillslut lättar från marken, och flyger över scenen.

Sanja Kosonen och Elice Abonce Muhonen har turnerat med sin föreställning i Europa och Sydamerika.

Sanja Kosonen och Elice Abonce Muhonen har turnerat med sin föreställning i Europa och Sydamerika.

Det är bara ett dussintal cirkussällskap runt om i världen som utövar hårhängning, och Sanja och Elice hade svårt att hitta någon som kunde lära dem. Tekniken är hemlig och kunskapen har vandrat vidare inom cirkusfamiljer från generation till generation. Tillslut fick de kontakt med en person som kunde ge dem lite tips, men arbetet med att lära sig tekniken fick de göra själva. Elice Abonce Muhonen berättar att processen att lära sig att hänga i håret var lång och mödosam.

– Vi började experimentera med hur vi skulle sätta upp håret och vi testade många olika håruppsättningar innan vi hittade en som fungerade för oss. Sen började vi hänga i håret en liten stund i taget, först 3 sekunder, sen 5 sekunder. Första gången vi försökte kändes det omöjligt, som om skalpen skulle lossna. Efter två år hade vi byggt upp våra nackmuskler tillräckligt för att klara det.

Billbord 1 ny mindre

 

Elice Abonce Muhonen är trapetsartist och Sanja Kosonen är lindansare. När de började med hårhängning gjorde de nya landvinningar inom cirkuskonsten.

Elice Abonce Muhonen är trapetsartist och Sanja Kosonen är lindansare. När de började med hårhängning gjorde de nya landvinningar inom cirkuskonsten.

Men varför vill vi människor göra det som egentligen inte är möjligt för oss, varför vill vissa hänga i sina hår? Och varför vill jag gå och se någon som gör det våghalsigt riskfyllda? Tilde Björfors grundade Cirkus Cirkör 1995 och tog nycirkusen till Sverige. Hon har också forskat om cirkus tillsammans med hjärnforskare, psykologer och cirkusartister. Hon menar att just risktagandet och att utmana de egna gränserna varit nödvändigt för alla människans framsteg.

– Det finns inga innovationer, inga forskningsupptäckter, inga kärlekshistorier och inga konstverk, som inte har föregåtts av ett antal risktaganden. Cirkus handlar om risktagandet som behövs för att skapa, och om livsgnistan vi människor har att vilja växa och att vilja våga. Man kan säga att cirkusen är en metafor för livet. 

 

Det är helt avgörande att håruppsättningen blir rätt, så att tyngden fördelas jämnt över huvudet.

Det är helt avgörande att håruppsättningen blir rätt, så att tyngden fördelas jämnt över huvudet.

 

Billbord 2

 

 

Tillbaka i mörkret i salongen. Publiken sitter som naglad på de hårda stolarna. Elice och Sanja hänger högt upp i taket i sina hår. Vi håller andan. Vi delar rädslan med varandra. Tilde Björfors menar att rädslan alltid finns där, även för den mest erfarna cirkusartisten.

– När jag började med cirkus så tänkte jag att jag äntligen skulle få lära mig att inte vara rädd. Jag kämpade mot min egen rädsla. Men cirkusen har inte hjälpt mig att bli av med den, för vi människor föds rädda och det är en livsinstinkt som vi behöver. Men vi kan lära oss att hantera vår rädsla, vi kan lära oss att inte låta den styra. Som en cirkusartist sa till mig: ”jag brukar ta rädslan i handen, och så gör jag ändå.”

Tilde Björfors har varit drivande bakom att ta nycirkusen till Sverige.

Tilde Björfors har varit drivande bakom att ta nycirkusen till Sverige.

Billbord 3 nytt citat

Att hänga i sitt hår låter omöjligt, men våra hår är starkare än vi tror. Ett mänskligt hårstrå kan i sig självt bära runt 100 gram. Med rätt teknik kan därför ett helt hår tillsammans bära flera ton. Men Sanja Kosonen berättar att det är viktigt att håruppsättningen blir exakt rätt för att tyngden ska fördelas så jämnt som möjligt över huvudet.

– Vi börjar med håruppsättningen tre timmar före föreställningen. Den måste vara helt perfekt flätad, annars måste vi börja om från början. Så vi behöver lång tid och total koncentration för att klara det.

 

 

 

Men på den uppenbara frågan om risken för olyckor vid cirkusakten, så svarar både Sanja Kosonen och Elice Abonce Muhonen att det bara handlar om att träna rätt. Och att cirkusartisterna väljer att inte fokusera på riskerna är något som Tilde Björfors också upplevt. Hon menar att det skulle vara omöjligt för dem att göra det de gör om de ägnade tankekraft åt riskerna. I sin forskning har Tilde Björfors undersökt hur förmågan att klara en utmaning påverkas av sättet att tänka.

– Vi gjorde mätningar där artisterna fick hoppa på en språngbräda där de skjuter upp varandra sådär sju meter upp i luften. Och då blev det helt tydligt att när de fokuserade på risken så kom de inte alls lika högt som när de fokuserade på möjligheten.

Efter föreställningen tänds ljuset och jag kisar innan ögonen vant sig. Innan jag lämnar salongen måste jag bara fråga Elice och Sanja; hur länge kommer ni att fortsätta? Att turnera, att pressa era kroppar, att hänga i håret? Sanja Kosonens svar kommer snabbt:

– Jag är lindansare från början. En vän till mig fyller 60 år, och hon går fortfarande på lina. Så jag hoppas att jag kan fortsätta minst lika länge.  

Det är redan skymning när publiken strömmar ut i den friska vårluften. Vi går ut i den vanliga världen igen, men kanske går vi några centimeter över marken. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

"Håret är fascinerande, det är ett material som både är levande och dött på samma gång" - Sanja Kosonen

"Håret är fascinerande, det är ett material som både är levande och dött på samma gång" - Sanja Kosonen

 

 

 

 

Comments are closed